Idag går jag in i v. 36 (35+0).

 

Bebisen: Barnets totala längd är nu ca 46 cm. Det väger ca 2,59 kg i början av veckan och ca 2,76 kg vid veckans slut. Barnet lagrar upp fett inför livet utanför livmodern. Fosterrörelserna kan ändra karaktär till mer buffande knuffar. Man kanske kan se en armbåge eller en häl som putar ut mot huden. Det är vanligt att bebisen lagt sig i sin rätta position i den här veckan, framför allt om man är förstagångsföderska. Föds bebisen i vecka 36 klarar den sig alldeles utmärkt men kan behöva lite extra hjälp med värme och mat. Nu avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling. Hjärnan är färdigväxt och mogen för livet efter förlossningen. Psykologer menar att bebisen redan nu är medveten om sitt "jag". Den kan medvetet röra armar och ben, ta emot enkla budskap utifrån och svara på dem med ilskna sparkar eller genom att tryggt somna in.

 

Jag: Idag har jag tyvärr lika ont i revbenen igen. Bara att sitta här vid datorn gör i själva verket jätteont. På jobbet måste jag hela tiden variera mellan att sitta och stå. Var hos barnmorskan i torsdags och frågade henne om smärtan i revbenen. Hon sa att det beror inte bara på att magen tänjs ut och att bebisen trycker och sparkar uppåt, utan också på att precis som bäckenet sakta men säkert luckras upp och vidgas så vidgas ligamentet mellan revbenen. Allt i kroppen förbereder sig på förlossning. Nu står magen som högst och livmodern når upp till och under mina revben. Min livmoder mätte nu 32 cm. Allt annat såg bra ut. Bebisens hjärtljud lät fint och den ligger fortfarande med huvudet nedåt. Jag har nu gått upp 8 kg i vikt. Vid nästa möte, som är om en vecka, skall vi skriva sammanfattning om min graviditet och välja BVC.

       Jag läste i min gravidapp att man nu kan ha svårt att sova, att man behöver vända sig ofta och kanske drömmer kraftiga, tydliga drömmar. Jag tycker jag drömmer ungefär som förut, men jag har definitivt fått svårare att sova. Inatt har jag inte sovit bra, känns ungefär som att jag försöker hitta en skön ställning hela natten och innan jag hunnit somna in ordentligt så ringer alarmet och det är dags att gå upp. Det gör ont i både mage, svank och ljumskar så fort jag vände mig. Så ont att jag kan skrika till. Det hugger verkligen till ibland.

     Jag tycker att fosterrörelserna har ändrats. Jag kan mer och mer känna bebisens kroppsdelar nu. Det är roligt att veta att den ligger med huvudet nedåt så det andra jag känner måste vara rumpa och ben. Den vänder och vrider på sig och det blir alldeles hårt under min hud när den putar ut med t.ex. sin rumpa, jag kan nästan ta ett tag och hålla om den! Man ska känna fosterrörelser varje dag nu, vid minsta tveksamhet skall man kontakta sjukvården direkt, dag som natt. Som tur är har jag hittills känt den hela tiden. Det är en livlig liten bebis jag har där inne! Just nu ligger den inte still kan jag meddela! ;)