Libero startväska

De flesta sjukhus erbjuder en startväska från Libero efter förlossningen. Jag fick ingen sådan efter min förlossning så jag mailade Libero och frågade om jag möjligtvis kunde få en ändå och vips! Idag kom en väska på posten innehållande bl.a. blöjor, bindor, babyolja, rabattkuponger, amningskupor och leksak! :) Det tycker jag var en väldigt fin service!

Gravidfotografering

Vet inte om ni minns att jag för 5 veckor sedan skrev att jag och Simon skulle iväg och göra något vi aldrig gjort förut? Nu kan jag berätta vad vi gjorde och det var så att vi var på en gravidfotografering. Jätteroligt! Det var både spännande, kul och lite nervöst.
 
Fotografen heter Jonna och hon var jättetrevlig och duktig! Spana in hennes hemsida här:
http://www.jonnanimonius.se/
 
Jag är jätteglad att vi gick på denna fotografering. Man är ju inte gravid så ofta i livet så det blir underbara minnen att spara! :) Här är några av bilderna hon tog på oss och magen i vecka 39:
 
Tänk att det var du som låg där inne Elias! 
Så ofattbart när man tänker på det nu. Att en hel bebis får plats på en sådan liten yta. Att det kommer ut en helt färdigutvecklad liten människa och att allt bara fungerar. Helt fantastiskt!

Gravid-box

När man är gravid finns det många olika gratis-erbjudanden man kan passa på att hämta ut på olika ställen. Paket innehållandes t.ex. nappar, blöjor, tidningar, nappflaskor mm. Jag brydde mig först inte om att hämta ut sådana paket. Men dagen innan vattnet gick, när jag trodde att jag skulle få vänta jättelänge på att förlossningen skulle börja, anmälde jag mig på två paket. En från Babyproffsen, som vi hämtade ut efter att vattnet gått, och en från Apoteksgruppen, som vi hämtade ut efter vi varit på återbesök på Östra. Kändes lite komiskt att just när jag bestämt mig för gravid-paketen, då kommer förlossningen igång! ;)
 
Boxen från Babyproffsen innehöll bl.a. en blöja, tandkräm och tidningen "Vi föräldrar".
 
Boxen från Apoteksgruppen innehöll bl.a. en nappflaska, en napp och pysventil.
  

Min förlossningsberättelse

Nu tar vi det från början.
 
Igår hann jag äntligen skriva ned min förlossningsberättelse som jag nu tänkte dela med mig av. Men jag tar inte med riktigt allt här, det skulle bli för mycket. Det blev nämligen 5 datorskrivna A4-sidor igår.... hehe typiskt mig ;) Okej det blir visst rätt långt här också, läs om du vill! :)
 

Allt började med att vattnet gick kl 08.30 på onsdag morgon 12/2. Eftersom jag inte hade några värkar visste jag inte om jag borde åka till Sahlgrenska Universitetssjukhuset (Östra) för kontroll eller åka på mötet med min barnmorska som vi hade inbokat kl 11 samma dag. Men efter samtal både med förlossningen och med MVC fick jag rådet att åka till Antenatalavdelningen på Östra så jag ringde hem Simon från jobbet och vi åkte dit. Kl 13 blev det konstaterat att mitt vatten gått. Efter det fick jag sätta mig i en stol med CTG. Jag skulle trycka på en knapp så fort jag kände bebisen röra sig. Det kände jag lite då och då, men fortfarande inga värkar. Efter mätningen tittade barnmorskan på kurvorna på pappret och frågade om jag inte kände när den visade att jag hade sammandragningar? Jo det kändes ju, men inte mer än vad jag känt den senaste månaden. Hon sa i alla fall att bebisen mår bättebra och hon tyckte jag hade en fin mage. Eftersom jag inte hade några värkar fick vi åka hem igen. Jag skulle komma tillbaka för kontroll varje dag och hade förlossningen inte dragit igång på den tredje dagen (lördag morgon) skulle jag bli igångsatt. Jag skulle även kolla min feber morgon och kväll, om den översteg 37,9 grader skulle jag höra av mig för då kunde det tyda på infektion. Det kändes ganska vemodigt när vi gick ut från Östra. Segt att åka hem igen. Jobbigt att inte veta hur lång tid det nu kunde ta och veta att jag kanske måste bli igångsatt. Vi gjorde några ärenden och sen åkte vi hem.

 

Väl hemma funderade jag på om jag skulle vila eller gå upp och ned för trappan för att få igång värkarna. Jag började känna lite mer men slog ändå bort tanken för att inte bli besviken. Det var så svårt att avgöra om det var på riktigt eller ej. Skulle det dra igång nu eller dröja ännu mer? Jag bestämde mig för att baka en kaka som jag ändå hade tänkt baka den dagen. Jag höll på att förbereda och fylla frysen med lite gott inför Mini-Ceders ankomst och hade egentligen två kakor till jag tänkt baka. Som den ”avslutare” jag är ville jag få det gjort. Så jag började baka ”Frasiga Kolagömmor” men mitt i bakandet blev värkarna allt kraftigare. Kl 19 började Simon klocka värkarna och de kom allt tätare och tätare. Jag fick hela tiden pausa i mitt bakande. Jag hängde över köksbänken och andades. Kan säga att jag aldrig fyllt 18 formar med smet så långsamt som jag gjorde då haha! Det var ca 3-4 min mellan värkarna. Jag började inse att vi nog behövde ringa förlossningen nu. Kl 20.12, efter att jag fått ut kakorna ur ugnen, ringde jag förlossningen. Jag var nr 1 i kön men det tog ganska lång tid innan någon svarade så jag fick ta flera värkar i telefon. Till slut kom jag fram och kvinnan jag pratade med frågade hur länge jag haft värkar, hur täta de var osv. Hon frågade om jag ville stanna hemma längre eller om jag ville åka in. Jag sa att jag ville åka in (och tur var väl det!) Innan vi gick ut till bilen hann jag få in kakorna i frysen, Simon hann se klart ishockey-matchen och vi hann plocka undan i köket. Gött.

 

När vi skulle ta oss ut fick jag värk på värk. Simon gick i förväg och körde ut bilen ur garaget. När jag satte mig i framsätet på bilen trodde jag att jag skulle kräkas. Det gjorde så fruktansvärt ont så jag trodde för en stund att jag inte skulle kunna åka bil och att vi kulle behöva ringa efter ambulans. Simon packade då om bilen så jag kunde vara i baksätet. När jag fick en värk stod jag på knäna och höll mig i nackstödet. Det var riktigt jobbigt! Tur att vi bara har ca 15 minuters bilfärd till Östra. Mellan värkarna kunde jag sitta ned. Kl 21.01 smsade jag från bilen till familj och vänner att vi var på väg in till Östra.     

 

Simon släppte av mig vid entrén till förlossningen och så stod jag där och andades medan han parkerade bilen. Vi fick en parkeringsplats alldeles nära entrén! Jag ringde på en klocka och ytterdörren öppnades. Sen ringde vi på nästa dörr men det dröjde jättelänge innan det kom någon. Vi fick stå där och vänta. Där stod också en kvinna som skulle in och hälsa på sitt nyfödda barnbarn. Hon pratade på om sitt barnbarn och jag försökte vara så trevlig som jag bara kunde men jag orkade inte riktigt prata just då… Till slut öppnades dörren och en nyförlöst kvinna som skulle upp till BB rullades ut på en säng. Då såg en sköterska mig och hon sa ”det ser ut som att du vill komma in”. ”Öhh ja!” Vi gick in i korridoren men fortfarande var det ingen som mötte oss och visade oss vart vi skulle. Vi stod där som två fån och undrade om man skulle anmäla sig någon stans. Till slut visade en sköterska oss in på ett ledigt rum. När vi gick in i rummet minns jag att jag tänkte ”det är alltså här jag kommer föda vårt barn”. Det kändes så overkligt. Klockan var då 21.30. Jag lutade mig mot en bänk och andades. En barnmorska (primärjour) kom in och introducerade oss och frågade hur jag mådde. Sen kom den barnmorska som skulle vara med genom vår förlossning. Hon började med att sätta CTG på mig. Det var verkligen jättejobbigt för jag var tvungen att vara så still som möjligt för att apparaten skulle uppfatta barnets hjärtljud men jag ville helst röra på mig för då gjorde det inte lika ont. Jag kunde verkligen inte vara still. Vi fick börja om mätningarna flera gånger. Till slut hade jag lyckats uthärda de 20 minuter som krävdes. Barnets hjärta slog 125 slag/minut och lät helt normalt. Min puls låg på 84 slag/minut. Barnmorskan kollade även mitt blodtryck som låg på 130/80. Nästa bedrift var att lyckas ligga still när hon skulle kolla hur öppen jag var. Kl 22.41 konstaterades att jag var öppen 7 cm. Bebisens huvud var väl nedträngt i bäckenhålan. Då insåg jag att jag hade tagit ganska mycket av öppningsfasen hemma!

 

Nu hade jag så ont att jag ville börja med lustgas, klockan var då 22.54. Jag fick även ett gåbord att stå vid, det kändes väldigt bra. Jag fick vatten, saft och nyponsoppa som jag drack med sugrör och Simon matade mig med klementinklyftor. Barnmorskan sa att datasystemet tyvärr ligger nere för stunden så hon kan inte komma åt min journal. Vi går då igenom det mesta muntligt och hon läser mitt förlossningsbrev noggrant. Jag märker verkligen att hon lyssnar på det jag skrivit och det känns jättebra! Hon är mycket uppmuntrande och stöttande och vi får en bra kommunikation precis som jag hoppats på.

 

Allting fortsätter i bra tempo. Värkarna blir starkare och starkare. Då och då kollar barnmorskan bebisens hjärtljud. Allt låter bra. Vid midnatt är jag fullvidgad. Det känns jättebra att det går så fort. Jag byter ställning till knäståendes i sängen, lutandes mot huvudgaveln som fällts upp. Mitt mål är att vara så upprätt som möjligt hela tiden för jag har läst att det är mycket bättre än liggandes. Men barnmorskan säger att även om hon vet att jag vill vara så upprätt som möjligt skulle hon gärna vilja ha mig liggandes på rygg när det närmar sig att huvudet ska ut. Då får hon bättre koll och kan hjälpa till så att risken att jag spricker minskar. Att spricka är en av de saker jag är rädd för. Det känns helt okej att hon vill att jag skall ligga ned. Värkarna blir mer och mer intensiva och sakta men säkert kommer krystvärkarna igång. Oj vilken känsla! Vilken kraft! Helt galet! Det går inte att ta miste på vad det handlar om. Har aldrig känt något så starkt i kroppen. Jag fortsätter mitt ”mantra” som jag tänkt under alla värkar: ”fokusera på kraften nedåt!” Jag vill verkligen tänka på värkarna som en positiv kraft och inte på någonting som gör ont och är jobbigt. Jag tycker att det fungerar. Kl 00.30 börjar jag krysta, fortfarande knäståendes i sängen. Kl 01.20 får jag lägga mig ned på rygg och fortsätta krysta. Det har gått så långt att barnmorskan kan se barnets huvud och hon berättar att bebisen är mörkhårig. Kl 01.45 får jag prova ”norska knuten”. Barnmorskan och jag håller i var sin ände av ett lakan och när jag får en värk drar vi åt var sitt håll. Det skall tydligen ge extra kraft och hjälpa till att krysta fram barnet. Men det fungerar inte så bra. Krystvärkarna blir svagare. Kl 02 står jag åter på knä i sängen. Det går allt längre tid mellan värkarna. Krystvärkarna försvinner. Just då känns det väldigt jobbigt. Jag tänker att nu kommer jag antingen få värkstimulerande dropp, eller så blir det sugklocka eller ännu värre kejsarsnitt! Jag vill inget av det. Det känns så surt att krystvärkarna försvinner när det var så nära! Kl 02.20 står jag åter på golvet vid gåbordet, krystvärkarna är helt borta. Det märks att värkarna ändå blir lite kraftigare ju mer upprätt jag är. Jag står så ett bra tag och får värkar då och då. Vi hinner prata en hel del med barnmorskan och det visar sig att vi har gemensamma bekanta! Så plötsligt får vi massor att prata om och tiden går ganska fort. Det var riktigt trevligt.

 

Kl 03.15 ligger jag i sängen och vilar lite. Jag känner mig väldigt hungrig. Simon ger mig äppelklyftor. Kl 03.57 får jag värkstimulerande dropp. Jag som hatar nålar tyckte det gjorde ont att få nålen in i handen. Dessutom funkade det inte vid första försöket utan barnmorskan fick sticka mig igen. Samtidigt kändes det ändå på något konstigt sätt lite bra att jag fick prova på det jag absolut inte ville. Det var första gången i mitt liv jag fick dropp så nu vet jag hur det känns!

 

Kl 04.15 står jag på knä i sängen igen. Jag känner att värkarna åter blir starkare. De ökar på droppet steg för steg och sakta men säkert kommer krystvärkarna tillbaka. Kl 05.00 är det så starkt att jag får lägga mig ned. Vad jag minns så är det två barnmorskor där nu. Då inser jag att det är nära. Simon är ett fantastiskt stöd, han håller min hand och viskar motiverande ord i mitt öra. Jag krystar och krystar och vi provar ”norska knuten” igen. Mitt i alla värkar tänker jag att ”detta var faktiskt inte så farligt”! Visst gör det ofantligt ont, men det är ändå uthärdligt. Jag är på väg att säga min tanke högt men hejdar mig, man ska aldrig säga sådant högt för då blir det tvärtom värre. Värre blir det ändå. Nu ska barnets huvud ut och det gör helt galet ont! Det svider och bränner och plötsligt säger barnmorskan till mig ”kom ihåg nu vad jag sa tidigare, det kan bli så att du inte får krysta vid vissa tillfällen och då vill jag att du bara andas”. Hjälp! Hur ska jag lyckas stå emot den enorma kraften i krystvärkarna?! Jag krystar så mycket jag orkar och sköterskorna uppmuntrar och berömmer. Men plötsligt skriker de ”stopp, håll emot, håll emot”!! Jag blir nästan lite rädd pga deras reaktion. Är det mest för min skull eller för barnets skulle som jag måste hålla emot? Det känns fruktansvärt att inte få krysta när allt jag vill bara är att få släppa efter och få det överstökat. Jag andas intensivt. Lustgasen hjälper inte så mycket just nu utan det gäller bara att fokusera på att krysta när jag ska krysta och andas när jag ska andas. Någon stans mitt i allt märker jag att det nu är tre sköterskor i rummet. Jag blir lite orolig att någonting är fel när det är så många där, men det visar sig att en av dem är barnsköterska så hon är där enbart för barnets skull efter att det kommit ut. Jag märker också att Simon gråter där han står bredvid mig. Det gör mig också orolig. Gråter han för att det är något hemskt som händer eller är det lyckotårar? Efteråt fick jag veta att det var det sistnämnda.

 

Denna period när jag både krystar och tvingas hålla emot känns väldigt lång. Smärtan är nästan olidlig. Det är bara att stå ut. Men jag ger inte upp, jag känner att mitt positiva tänkande fortfarande fungerar. Jag minns inte själv när bebisens huvud kom ut men Simon har berättat att det kom ut och sedan dröjde det någon krystvärk till innan resten av kroppen kom ut. Jag minns känslan när kroppen kom ut. Den var så lättande och häftig! Plötsligt bara släppte allt tryck. Klockan var då 05.36. I samma stund avslutade de droppet på mig. Barnmorskan berättar att det blev en pojke! Han föddes i framstupa kronbjudning. De lägger upp honom på mitt bröst och den känslan, precis den stunden, när han läggs där är obeskrivlig. Då kunde jag för första gången förstå varför man glömmer förlossningssmärtan och lätt kan tänka sig att gå igenom det igen bara för att få uppleva just den stunden igen. Det var magiskt att ligga där med en varm och alldeles nyfödd bebis i famnen. Han började skrika intensivt och skrek, vad jag upplevde det som, väldigt länge. På en liten whiteboard-tavla hade någon skrivit mitt och Simons namn.

Kl 05.45 kommer moderkakan ut. Jag minns att det kändes enkelt. Jag tror jag krystade till en gång och sen var den ute. Jag var lite orolig att någon bit skulle sitta kvar inne i livmodern men allt kom ut, den såg hel och fin ut. Medan vår lille pojke fortfarande ligger där på mitt bröst blir jag sydd. Jag fick bara några inre bristningar. Jag trodde verkligen det skulle vara mer med tanke på hur det kändes när huvudet skulle ut men tydligen inte. Vad bra! Det gjorde väldigt ont när hon sydde eftersom man är så öm, men trots det minns jag även denna stund som ganska positiv, förmodligen pga lustgasen och pga att jag hade barnet hos mig. Kl 06.45 var jag sydd och klar.
 

Jag låg där och njöt av att ha bebisen på mitt bröst. Han var så mjuk och varm. Jag kände på honom och han kändes nästan lite väl mjuk och kletig. Jag lyfte på den varma handduken de lagt över oss och det visade sig att han hade bajsat haha! Det svarta becket, som är det första bajs som kommer ut, var nedkletat överallt! Sköterskorna försökte torka honom ren men det satt så hårt så de fick ta och tvätta av honom i handfatet. Det kändes väldigt komiskt. Det första som händer är att han bajsar på mig haha!


Efter ett tag blev Simon och jag lämnade ensamma med vår pojke. Den klassiska ”förlossningsbrickan” kom in och det var så gott att få äta något! Kl 09.30 blev det dags för vägning och mätning. Elias vägde 3606 gr och var 51 cm lång! Huvudomfånget var 35 cm. Det var fullt uppe på BB så vi fick stanna i förlossningsrummet ända till kl 11. Jag passade på att duscha innan vi lämnade rummet. Simon slumrade till i fotöljen. Han var så trött eftersom han varit vaken sedan kl 05 dagen innan. Jag hade varit vaken sedan kl 08 dagen innan men kände ingen direkt trötthet just då, förmodligen pga alla endorfiner ;) Vid 11-tiden fick vi komma upp till avdelning 311 Normal BB. Det kändes helt fantastiskt, tänk att han var här nu vår lille prins! Jag hade lyckats ta mig igenom en förlossning. Nu var det äntligen över. Jag känner mig mycket nöjd med min förlossning. Det var en positiv upplevelse, även om det givetvis gjorde ont. Det blev mestadels som jag hoppats på och framför allt kändes det bra att vi fick en så bra kontakt med vår barnmorska! Jag är väldigt glad att det blev så bra.        

Nu är han här!

 
Hejsan allesammans!
 
Har en liten stund över så nu hinner jag äntligen skriva lite! Nu är Mini-Ceder äntligen här! Helt ofattbart! Det blev en liten Elias som föddes i vecka 41 (40+2) 2014-02-13 kl 05:36. Han vägde 3606 gram och var 51 cm lång! En helt perfekt liten skapelse! :) Tänk att han kom ganska snart inpå det beräknade förlossningsdatumet ändå! Jag som var orolig att behöva vänta typ 2 veckor till. Men han lyckades givetvis pricka in min mammas födelsedag... Ja ja ;)
 
För att fatta mig kort (innan Elias vaknar och vill ha mat igen) kan jag säga att allt gått jättebra! Men man har verkligen fullt upp. Det är knappt jag hinner svara på sms. Självklart ska ni få förlossningsberättelse och mer information och allt sådant längre fram. Har massa blogginlägg på g nu som jag vill skriva. Men just nu hinner jag inte så mycket mer. Vi mår i alla fall bra alla tre och det är helt fantastiskt att ha honom hos oss här nu! Som vi väntat och längtat! Det är underbart men ändå fortfarande nästan overkligt att förstå att vi nu är föräldrar.
 
Vi har inte bestämt ännu hur mycket närbilder av Elias vi vill visa på internet. Ni som följer mig på Instagram eller har Facebook har ju redan sett några bilder. Men här är några jag kan bjuda er på så länge!
De där små fötterna känner jag igen! De sparkar vilt och då kan man förstå varför jag hade så ont i revbenen hehe! Det är så stort och häftigt att se vilka rörelser han gör och verkligen känna igen dem från när han låg i min mage. Min lille älskling <3 
 
 
PS. Till er vänner som bor i närheten och som längtar efter att få träffa Elias tänker jag och Simon som så att det går jättebra att höra av sig till oss och fråga så svarar vi så snart vi hinner. Vi kommer nog själv inte i första hand göra någon officiell inbjudan, utan är man sugen på att ses går det jättebra att höra av sig så får vi se när det passar! :) DS.

Vecka 41

 Jag hade givetvis hoppats på att inte ens behöva skriva om v.41... Men så här ser magen ut idag i alla fall:
Om ni undrar vad det är för "plupp" som sticker ut på magen så är det kanten på mina jeans...
 
 Idag går jag in i v. 41 (40+0).
100,4 % av graviditeten har nu passerat. Jag är i graviditetsmånad 10 och i trimester 3.
Jag har gått 1 dag över tiden.
 
Bebisen: Allt är klart och förlossningen kan sätta igång när som helst. En fullgången graviditet är bäst både för mamman och för barnet, men ibland tar det längre tid. Håll ut!
 
Jag: Visst ser min mage nästan lite mindre ut nu? Det syns att den sjunkit. Men nu är det segt. Idag känner jag mig stressad och på dåligt humör. Vet inte riktigt vad det beror på. Igår var en sådan bra dag. Jag var effektiv och fick mycket gjort och hann ändå ta det lugnt och vila. Idag har tiden gått för fort. Klockan blev 15 innan jag "kom igång". Inte för att det egentligen spelar någon roll. Vad vill jag åstadkomma? Har ändå hunnit tvätta, laga middag, kollat på film och bakat en kaka.
     Kanske beror mitt dåliga humör på avsaknaden av umgänge? Det tråkiga är att jag vill umgås men just nu är jag för trött för att ens orka. Vilket dilemma...
     Mina morgnar har börjat bli så knasiga. När Simon säger hejdå för att gå till jobbet vid 06-07 där någon stans somnar jag inte längre om utan då är jag så hungrig så jag måste gå upp och äta. Så är jag uppe i någon timme men sen blir jag så trött igen så jag går och lägger mig och sover till och från till ca kl 10. Jag har ingen bra dygnsrytm. Jag går och lägger mig vid ca kl 23 men sen vaknar jag flera gånger om nätterna och behöver ofta gå upp på toa för bebisen trycker så hårt mot blåsan att det gör ont. Sen är jag jätteseg på dagen. Men på ett sätt känns det ändå helt okej för att det är ju så här det kommer vara sen. Dygnet måste vändas och anpassas efter bebisen som inte lär sova en hel natt det första som händer... Men det känns som om jag lever i min egna lilla värld... 
     Något jag upptäckte i natt när jag var vaken är att min app fortsätter räkna dagarna. Det känns bra, då har jag i alla fall någonting att hålla koll på. Trodde det skulle vara slut nu, precis som böckerna. 
I appen går att läsa att det är inget ovanligt och heller ingenting att oroa sig för att jag passerat mitt beräknade förlossningsdatum. Hela 90 % av alla gravida som passerat vecka 40 har fött sitt barn innan vecka 42 (41+6) är över. Om det känns jobbigt är det bra att ha en eller flera så kallade "målbilder". Att t.ex. tänka på första mötet med barnet, första gången man badar sitt barn eller när man ser sitt barn le för första gången. Ja sådant tänker jag ju på hela tiden så klart... vilket gör att längtan blir ännu starkare!
     Jag har ju hela tiden sagt att jag försökt ställa in mig på att jag kommer gå över tiden. Alla jag pratat med som gått över säger att varje dag känns som en evighet. Än så länge håller jag ju mig sysselsatt så det är ingen fara på det viset, men jag börjar ändå bli trött på graviditeten nu och jag vill inte gå längre in i februari nu. Jag har ont i stort sett hela tiden, även om jag är så van att jag inte alltid tänker på det. Men det är klart det känns att jag har en bebis i magen. Jag blir trött av ingenting och det är surt!
     Imorgon ska jag till barnmorskan och då ska jag börja få information om igångsättning. Sen får vi se vad som händer...  

BF

Så var dagen här. 10 februari 2014. Datumet som jag sett fram emot och haft i sikte under så lång tid, men som jag också är medveten om bara är ett riktmärke. Nu kan det lika gärna dröja 2 veckor till...

Imorgon har jag gått 40 fulla veckor och vad kommer det då finnas att mer skriva om? Boken jag läser vecka för vecka sträcker sig bara fram till v. 40. Enligt min gravid-app har nu 100 % av graviditeten passerat. Allt är inriktat mot ett och samma datum. Trots att det är jättevanligt att en graviditet fortsätter efter beräknat födelsedatum känns det tråkigt och omotiverat. Jag har "0 dagar kvar". Men det är ju inte sant. Nej det som motiverar mig är att få träffa vårt barn! Jag längtar enormt mycket! Hoppas det blir snart! Min lilla Mini-Ceder kom ut nu!

Hej från soffan!

Här sitter vi, jag och magen, i myskläder och kollar på film. Ja tyvärr, magen är kvar...
Men imorgon är du beräknad att födas! Morgondagens datum, 10 februari, har vi sett fram emot sedan ultraljudet i augusti. Kom igen nu lilla bebis, du kan väl komma hyfsat nära i alla fall! Gärna imorgon. Du är sååååå efterlängtad och välkommen!

Two days left...

Ingen bebis än...
Undrar om strosande på stan hjälper? Har idag varit inne i centrum och vandrat runt i det trista, gråa vädret...
Inte en kotte mer än jag på vagnen!
Nä det sägs ju att promenader och att springa i trappor och sådant inte hjälper. I alla fall inte för att få igång värkarna. Då hjälper bara vila, lugn och ro så att hormonet oxytocin frisätts som fungerar värkstimulerande. Men sen när själva förlossningen väl startat kan det fungera att gå i trappor för att öka sammandragningarna.
För mig fortsätter den dova, molande värken som vanligt med inslag av kraftigare förvärkar. Det blir värre på kvällen. Men jag känner ingen förändring än. Jag bara längtar tills jag kommer känna att nu är det nog någonting på gång!
 
Tycker vi gjorde en bra deal idag Simon och jag. Jag tog vagnen in till stan och han åkte och veckohandlade ;) Sen har vi hunnit med lite lätt städning av lägenheten till bakgrundsljudet av OS på tv och jag har gjort en tacopaj. Och mellan det har Simons föräldrar och systrar varit här med leverans av spjälsäng, madrass och täcke mm! :D Så nu har vi allt på plats men vi får väl se när vi kommer börja använda spjälsängen. Det beror på vad lilla Ceder tycker om vaggan ;) 
 
Nu kommer snart svåger och svägerskan för att kolla på melodifestivalen!
Ha en go lördagkväll!

OKBaby Skötbord

I lördags fick vi ett skötbord av Simons föräldrar! Det blev ett från OKBaby att sätta på badkaret. Har ju länge funderat på om vi ville ha ett skötbord i badrummet eller en skötbyrå i barnrummet, men kom fram till att det mest praktiska är att ha ett på badkaret i badrummet. Det tar mindre plats och vad jag förstått på dem jag frågat är det skönt att ha skötytan nära vatten. Badrummet ligger vägg i vägg med sovrummet så blir det inte långt att gå på natten när man måste upp och byta. Dessutom använder ju ingen av oss badkaret (jag har badat 2 ggr sen vi flyttade hit i okt 2012) eftersom vi har dusch i badrummet på övervåningen, så skötbordet kommer inte vara i vägen. Skötbordet går även att sätta på en spjälsäng eller på ett bord.
När vi gick på IKEA sist och tittade i utställningslägenheterna fick vi tips om förvaringshänget ovan. Bra för tvättlappar och dylikt som man vill ha nära till hands. Väldigt smart att fästa med några enkla krokar när man har en torkställning ovanför badkaret som man ändå inte använder. I den kunde vi också fästa en enkel mobil som vi också köpte på IKEA. Billigt och bra! ;)
Det som är lite tråkigt med detta skötbord är att jag nog inte kommer kunna ha NG Baby Royal skötbädd jag så länge önskat mig. Den skötbädden är 50 cm bred, men skötbordet är knappt 40 cm brett. Eller tror ni det går att trycka ihop den så den får plats ändå kanske?
Skötbordet har tre förvaringsfack på var sin sida, men man behöver mer plats än så för blöjor och annat. Därför köpte vi en enkel förvaringsvagn på hjul (det var den som var slut i lager vid två tillfällen!) på IKEA. Ett litet badrum kräver små, enkla förvaringslösningar. Nu vill jag bara göra den lite finare med exempelvis förvaringsboxarna till höger ovan eller dem till höger nedan.
På Ullared hittade vi den här blöjhinken från Korbell. Den har fotpedal och en extra lucka för att minska lukten. Den kan även användas som vanlig luktfri sophink sen när blöjtiden är förbi. Här kan man läsa en recension av blöjhinken för den som är intresserad. På lekmer.se finns den för 249 kr. Vi köpte den för 99 kr på Ullared (lätt värt ett besök när man väntar barn!)
Grejen är att man också behöver köpa till refill-påsar, det är väl dem som i längden kostar. Men faktum är att det faktiskt fungerar med vanliga avfallspåsar i denna blöjhink om man vill så det borde inte bli något problem. Vi får väl se om den kommer fungera så bra som det sägs ;)
Nu vill jag att Mini-Ceder skall komma ut så vi kan börja prova allt och se om h*n gillar skötbordet! Jag får återkomma med en recension sen av både skötbord, vagga och vagn. Men än så länge visar vår lilla skrutt inga tecken på att vilja komma ut... H*n har väl det för bra där inne tyvärr :( Så tråkigt. Nu börjar det bli riktigt segt att vänta!

5 dagar kvar...

Igår kväll hade vi besök av våra grannar som också de väntar en liten bebis, närmare bestämt i juni :) Det blev en mysig kväll med fika och Ticket to Ride. Det är så roligt att ytterligare en vän väntar barn! Framför allt någon som bor i samma område. Nu känner jag någon varje månad fram till juni som skall ha barn! 
 
Idag har vi varit hos barnmorskan. Simon är hemma från jobbet för tredje dagen nu för att han är förkyld så han följde med till barnmorskan och fick för första gången höra bebisens hjärtljud! <3 Allt såg bra ut. Hjärtat slog 140 slag per minut och huvudet var nu fixerat. Mitt fundusmått var 36 cm så det hade ökat 1 cm sedan förra veckan, det trodde jag faktiskt inte. Det är ju inte ovanligt att magen inte växer så mycket mer nu, framför allt inte nu när den börjat sjunka. Vi bokade in två möten till, ett nästa onsdag och ett veckan efter det, men jag hoppas inte jag behöver gå på dem! Redan nästa vecka kommer jag börja få information om igångsättning om det skulle bli aktuellt... Efter barnmorskebesöket åt vi lunch och fikade hos mamma och pappa.
Sedan åkte vi hem för att kurera oss och vila. Jag funderar på att titta på en film... Eller läsa lite mer i någon av mina graviditetsböcker. Tittade nyss ut genom fönstret och en våg av frid for genom mig. Så det är så här det känns att ha oändligt med tid? Trodde aldrig jag skulle få uppleva det.

Vecka 40

Dagens bebis-mage i v.39+0
 Idag går jag in i v. 40 (39+0).
97,9 % av graviditeten har nu passerat. Jag är i graviditetsmånad 10 och i trimester 3.
Jag har 6 dagar kvar till BF.
 
Bebisen: Barnets totala längd är nu ca 48-52 cm. Den väger ca 3,5-4 kg nu. Bebisen är fullt utvecklad och kan nu lämna sin trygga tillvaro i livmodern. Nästan allt fosterfett är borta. Det är nästan omöjligt för den att röra sig nu. Trots det kan den stanna kvar i 2 veckor till. Om barnet får födas utan påskyndan av teknik eller annat föds det ofta på natten. Råttor föds vanligtvis på dagen och lammungar på morgonen. Varför det är så vet man inte.
 
Jag: Vecka 40 är här! Bara 6 dagar kvar! Galet! Men jag försöker ställa in mig på att det lika gärna kan vara över 2 veckor kvar... Fast usch det vill man ju inte. Jag vill att vår lilla Mini-Ceder ska komma ut nu. Men endast ca 5 % av alla barn föds på den beräknade förlossningsdagen. Om förlossningen behöver sättas igång görs det i vecka 42+0, tidigare om det finns medicinska skäl. Jag hoppas inte jag kommer behöva bli igångsatt!
     Däremot blir jag lite orolig när jag läser att det nästan är omöjligt för den att röra sig nu. Mini-Ceder kan minsann fortfarande få in små karatesparkar och buffa hit och dit, även om det kanske inte går lika snabbt längre. Hoppas inte det tyder på att den fortfarande är så liten och att den har några veckor kvar där inne...!  
     Annars mår jag bra. Allt känns liksom som vanligt. Det svider, sticker till och trycker nedåt som vanligt då och då, framför allt på kvällen. Mini-Ceder rör sig som vanligt. Jag skall till barnmorskan imorgon, även om jag lite hade hoppats på att kanske inte behöva åka dit denna gång. Hade varit roligare att åka till förlossningen ;)
     Försöker fokusera att vila så mycket jag kan och bara lagra energi inför mitt kommande "maratonlopp". Men hittills har det inte gått mer än två dagar utan att jag hittat på någonting. Jag har varit hemma i över 2 veckor nu och jag har gjort hur mycket trevligt och roligt som helst! :) Men vem säger att vila bara är när man ligger i sängen eller sitter i soffan? Jag läste i en bok att mental vila ser olika ut för alla. För en del kanske det är att bara få sitta still i en skön fåtölj medan det för någon annan kanske innebär att gå på stan och bara drälla runt i godan ro.
     För mig handlar det nog lite om både ock. Rent fysiskt försöker jag ta det lugnt och inte överanstränga kroppen så att den får vila på det sättet. Men för att må helt bra och känna mig tillfreds behöver jag också omge mig av härliga människor och få utbyta trevliga samtal. Som i söndags t.ex. Men söndagens aktivitet var väl lite utöver det vanliga kanske, nu har jag inte något sådant "stort" inplanerat alls. Idag har jag varit med Miriam och lille L på Östra sjukhuset, trevligt och givande! Spännande för mig att få hänga med och skaffa mig lite erfarenhet ;) Ikväll blir det fika med grannarna. Och så kommer förmodligen mina dagar fortsätta tills Mini-Ceder behagar titta ut. Spontana besök och häng i all enkelhet. Åh vad jag trivs nu. Tänkte på det när jag satt på spårvagnen förut, tänk om man alltid hade det så här!? Inget jobb och all tid i världen. Så tråkigt samhälle vi har egentligen, att man måste jobba för att få föda. Nej jag vet, så är det bara, hur skulle det annars gå till? Och har man en bra arbetsplats med trevliga arbetskamrater och hög arbetstrivsel så är det ju inget negativt att behöva jobba. Men ibland skulle man bara vilja ha mer tid till annat. Arbetet är en sådan stor del av ens liv. Tänk er själva, att vakna varje morgon i lugn och ro och bara ha roliga saker inplanerade. Spelkvällar, fika, film, utflykter, middagar, picknick, kalas, sol och hav. Och så egentid och någon slapp dag i soffan där emellan. Haha låter som att jag helt enkelt beskriver en semester. Tråkigt bara att den är begränsad till 4-5 veckor om året. Nä jag tror jag kommer stortrivas som föräldraledig alltså! Men Mini-Ceder nu får du allt ta och komma ut!!     

1 vecka kvar!

Idag är det exakt 1 vecka kvar till beräknat förlossningsdatum!
Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden för att inte bli allt för stressad eller besviken, men har verkligen ingen lust med det. Jag vill gärna att Mini-Ceder ska komma denna vecka!
Ja jag känner mig redo nu. Vaggan är bäddad, skötbordet är på plats. Vagn, babyskydd och overall. Bebis nu får du komma när du vill! Gärna snart! <3 

Vaggan

Idag har vi haft en lugn dag hemma med lång sovmorgon. Har fixat med foton och satt på mumin-mobilen på vaggan. Så nu när vaggan är bäddad och klar tänkte jag visa er hur den blev. Började att bädda med mumin-bäddsetet så får vi bädda med något annat vid ett senare tillfälle. Ja... jag är lite inne på Mumin just nu ;)
Vaggan lånar vi av min moster och i den har hennes fem barn och elva barnbarn sovit (vet dock inte om alla elva haft den?) och även jag och min syster sov i den när vi var små så det känns väldigt roligt att även mitt barn ska få sova i den nu!  
Mumin-mobilen, som Mini fått av sina fastrar, kan man skruva upp så att en söt vaggvisa spelas medan den snurrar.
Elefant-snuttis från "låtsasmoster" Alexandra och mumin-flanellfilt från "faster" Madde.
Hoppas Mini-Ceder kommer trivas här!
 

Saker man kanske inte borde göra som gravid

Det kan ju vara lite lurigt så där i början när man inte vet säkert om man är gravid eller inte. Jag misstänkte ju i maj och början av juni att jag var gravid men visste inte säkert förrän jag fick det bekräftat. Man kör ju på med sitt liv som vanligt, annat kan man inte göra. En del kanske fortsätter festa och dricka alkohol som tidigare. Nu är ju inte jag någon festprisse så för mig var inte just det något problem.
     Däremot fick jag mig ett gott skratt igår när jag gick igenom lite foton och insåg att jag på bilderna nedan faktiskt hade Mini-Ceder i magen redan då.
Kanske inte en jättebra idé att dra på sig en sumodräkt och utsätta magen för knuffar och slag och någon som kliver på en!? ;) Kanske inte heller det bästa att göra ett hopp uppe på Bohusläns högsta topp?
Nåväl, nu verkar ju inte Mini-Ceder ha tagit någon skada av det som tur är så det är nog inte fara! :) Men man kan ju tänka efter lite kanske... 

Svindlande insikt

Lite mobilbilder från igår och idag.
 
Har varit hos barnmorskan idag kl 09. Längesedan jag behövde gå upp så "tidigt"... Har sovit lite bättre i natt i alla fall. Var bara uppe någon gång vid halv 4 och sedan lyckades jag somna om trots att jag egentligen var jättehungrig men jag orkade bara inte gå upp och äta! Första gången jag körde bil idag sedan i torsdags, det gick bra. Men det är allt bekvämare att åka bredvid.
     Allt såg bra ut hos barnmorskan. Jag har nu gått upp 10 kg sedan inskrivningen. Mitt fundusmått hade inte ändrat sig sedan förra veckan, jag antar att magen börjat sjunka nu. Mitt blodtryck var bra och Mini-Ceders hjärta slog 140 slag per minut. Fick en ny tid på onsdag och vi sa "vi får väl se om vi ses". Men jag tror nog det. Ska i alla fall ställa in mig på att jag inte fått någon bebis tills dess, även om det hade varit trevligt!
     OJ vilken aha-upplevelse jag just fick! Nu har jag inget mer inplanerat som kräver att jag ska köra bil själv (förutom besöket hos barnmorskan nästa vecka). Efter helgens Scandinavian Cake Show har jag INGET planerat (bortsett från barnmorskebesöket då). Men ni förstår säkert vart jag vill komma. Hur ofta har man inget planerat?! Min almenacka är totalt tom framöver! Inget jobb. Inget inplanerat med någon vän. Känns svindlande, konstigt och skönt på samma gång. Bebis nu får du komma när du vill! Troligtvis blir det inte innan kvällen men det gör inget för ikväll ska jag och Simon iväg och göra något vi aldrig gjort förut! Ni lär nog få se längre fram ;)

Vecka 39

Innan jag beskriver vecka 39 vill jag bara passa på att säga hej och välkommen till mina nya läsare! Igår hade jag över 100 nya läsare -blev nästan lite chockad! Undrar hur ni hittade mig och varför det var så många nya just igår? Om ni vill och orkar får ni jättegärna lämna en liten kommentar om hur ni hittade mig :) Kanske är det bara en bugg i systemet. Hundra nya känns ju lite väl otroligt ;) Men om det är på riktigt vill jag säga välkommen hit i alla fall! Kul att just du kikat in. Välkommen att hänga med genom min vardag och i det spännande som ligger framför!
 
Låt mig presentera dagens trötta blivande mamma (inte mycket till sömn i natt...)
Idag går jag in i v. 39 (38+0).
95,4 % av graviditeten har nu passerat. Jag är i graviditetsmånad 10 och i trimester 3.
Jag har 13 dagar kvar till BF.
 
Bebisen: Barnets totala längd är nu ca 48-50 cm. Det väger ca 3,2 kg i början av veckan och ca 3,37 kg vid veckans slut. Trots att det är trångt i magen fortsätter barnet att öka i vikt med ca 28 gr per dag. Det har mindre utrymme nu vilket medför att barnets rörelser ändrar karaktär, dock ej frekvens. Man ska känna liv i magen varje dag. Barnets fostervätska förnyas var tredje timme. Navelsträngen är ungefär lika lång som barnet. Barnets förberedelse inför förlossningen är fascinerande. Lungorna utvecklas kraftigt. Hjärtat och levern laddar upp med näring som barnet kan använda vid ev. syrebrist under förlossningen. Det hjälper även barnet att klara sig utan näring de första levnadsdygnen innan mammans mjölkproduktion kommit igång ordentligt. Barnet laddar också upp med fett så att h*n kan klara sig i "kylan" utanför den varma livmodern.
 
Jag: Läste i min gravid-app att det är vanligt att sömnen kan bli störd. Ja det har jag ju märkt. Vet aldrig hur natten kommer bli, om jag kommer få sova eller ej och jag vet inte vad det beror på heller. Det är väl bara så det är. Läste också att livmoderhalsen mognar inför förlossningen. Man kan känna sig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Jo jag tackar ja. Det hugger och trycker. Barnets huvud trycker nedåt mitt bäcken så att det sticker till. Imorgon ska jag till barnmorskan. Ska bli kul!
     Jag ser fram emot förlossningen med skräckblandad förtjusning. Mellan mig och vårt barn står "bara" en stor smärta. Visst kommer det bli hemskt och göra fruktansvärt ont, men jag försöker hålla mig lugn och tänka på det som en grym erfarenhet att få vara med om. Jag vill tänka att smärtan inte är farlig, den är inte förgäves. Jag vill se den som en positiv kraft som kommer ge oss vårt barn.
     Nu har jag varit hemma från jobbet i 1 vecka och en dag och fokus för mig har mest varit att "bli klar" med allt. Packa förlossningsväskan. Skriva klart. Ta ut babyskyddets bas till bilen. Sätta in papper i pärmar. Bädda i vaggan. Städa. Handla. Ja förbereda så mycket som går helt enkelt. Idag har Simon kollat upp barnförsäkring. Men vi har också träffat vänner. Spelkvällar, filmkväll, fika, BARA VARA, bebismys. Idag har jag haft Alexandra här på fika och nu ska vi på middag till Haglunds. Jag har kommit in i något tänk "det kanske är sista gången jag gör det här". Inte för att livet tar slut när man får barn, men jag tror nog vissa saker kommer dröja. Kanske sista gången jag träffar vissa människor nu innan bebisen kommer. Kanske sista gången vi städade igår innan bebisen kommer. Kanske sista gången vi fotade magen idag innan den försvinner. Man vet ju aldrig.
     Men nu framöver vill jag fokusera på att vila. Jag fortsätter tyvärr som alltid att prioritera det sist. "Bli klar" med allt först. Vila sen. Lite vila har jag ju gjort, om inte annat för att jag tvingats till det när orken försvunnit. Inser kroppens begränsning när jag måste sätta mig ner för att hämta andan med jämna mellanrum. Nu när jag känner mig klar med det mesta vill jag vila i min säng, läsa mina böcker, mysa i soffan framför en bra film och bara längta efter Mini-Ceder. Ska bli så spännande att få se vem som rör sig där inne. Hoppas du inte dröjer allt för länge lille vän! 

Middags-tips

Idag blev det napp till middag ;)
 

2 veckor kvar!

Idag är det bara exakt 2 veckor kvar! Ja om man får tro vad som är beräknat. Men det kan ju lika gärna bli denna veckan, nästa vecka eller om 4 veckor... Huh 4 veckor känns väldigt långt bort! Ska bli spännande att se vilket datum Mini-Ceder bestämmer sig för att det är dags att lämna mammas mage. Hoppas den inte har gjort sig allt för hemmastadd där inne... ;)

Idag har jag dammat hela lägenheten, städat badrummet och torkat golvet så nu är jag helt slut. Kommer nog aldrig vänja mig vid att kroppen tål så lite nu. Att det ska vara så ansträngande att bära på ett barn hehe! Skulle stryka en duk också men lyckas inte få fram strykbrädan själv så jag får vänta tills Simon kan hjälpa mig.
 
Idag känner jag mig i alla fall lite piggare så det är skönt. Simon väckte mig och sa hejdå vid 06 när han gick till jobbet men sen somnade jag om till kl 10! De andra dagarna har jag ju känt mig jättetrött trots att jag sovit mycket men idag känns det bättre. Men nu hinner jag inte sitta här längre för nu måste jag börja med maten. Idag slutar Simon tidigt! :) Sen blir det spelkväll igen, men innan det ska vi svänga förbi IKEA. Vi var ju där igår men just exakt det vi var ute efter var givetvis slut i lager men skulle komma in i lager igen idag... Ni ska få se sen när allt är på plats! :)  

Wanties till barnrummet

Det finns så mycket fint till barnrum som jag kan sitta och kika runt på i timmar på nätet! Just nu har lekmer.se jättestor REA så då är det ju lite extra kul att drömma och fantisera :)
 
Eller vad sägs om gulligt uggle-tema på golvmatta, bordslampa eller varför inte taklampa?
 
Eller en mer neutral taklampa i vitt med moln på från IKEA? Eller söta förvaringsaskar med moln i vitt och grått?
Längre fram när barnet är större skulle jag vilja ha någon praktisk förvaringsmöbel för leksaker och så gärna ett gulligt barnbord med små söta stolar till (hur allt nu skall få plats?).
 
Men beroende på om det blir en flicka eller en pojke kommer det vara roligare att köpa mer sen så kan man köpa mer inriktat i någon viss färg. Jag gillar ju att matcha ;) Just nu har vi det mesta i vitt, grått och brunt, både vad gäller kläder, filtar och sängkläder. Ska bli roligt med lite färg sen.
Här är en söt förvaringskista för leksaker i blått:
Titta på de här vackra bäddseten från Hemtex!
 
Något jag verkligen fastnat för är ju som ni vet vid det här laget NG Baby Royal. Nu har vi fått snuttefilten och en badcape, sååå fina, mjuka och sköna verkligen! Men vi önskar oss också bäddsetet och skötbädden. Såg en tävling på Facebook där man kan vinna inredning från NG Baby Royal för 5000:- om man gillade bilden och skrev en kommentar varför man villa vinna, så jag kunde ju bara inte hålla mig ;) Aldrig att jag kommer vinna när det är hundratals andra som vill samma sak, men man kan ju alltid vara med och prova. Tävlingen avslutas imorgon. Skulle bli överlycklig om jag vann!
 
Något helt annat jag sett att man kan ha i barnrummet är en hederlig gammal tallrikshylla där man kan förvara barnböcker, leksaker mm. Det vore ju nåt! Visst är det både vackert och gulligt? :)
Tyvärr har de tallrikshyllor jag sett hittills kostat runt 1000-lappen, men nu hittade jag till min glädje via en blogg att IKEA säljer tallrikshyllor! Den till höger på bilden ovan kommer därifrån och kostar 399 kr. Det kanske hade varit något? :)
 
Ja det finns mycket man vill ha här i världen... Men hur mycket av allt detta behöver man egentligen?! Samhället och media är bra på att skapa behov. Så det är upp till en själv vad man vill lägga pengarna på. Visst är det gulligt och visst finns det mycket som är praktiskt. Har man råd så absolut. Men sanningen är ju att barnet förmodligen inte kommer bry sig om den får sova i Sebras Babysäng för 6995 kr eller om den får sova i Hensviks spjälsäng för 699 kr från IKEA... 

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0