Bebisen: Barnets totala längd är nu ca 48-52 cm. Den väger ca 3,5-4 kg nu. Bebisen är fullt utvecklad och kan nu lämna sin trygga tillvaro i livmodern. Nästan allt fosterfett är borta. Det är nästan omöjligt för den att röra sig nu. Trots det kan den stanna kvar i 2 veckor till. Om barnet får födas utan påskyndan av teknik eller annat föds det ofta på natten. Råttor föds vanligtvis på dagen och lammungar på morgonen. Varför det är så vet man inte.

 

Jag: Vecka 40 är här! Bara 6 dagar kvar! Galet! Men jag försöker ställa in mig på att det lika gärna kan vara över 2 veckor kvar... Fast usch det vill man ju inte. Jag vill att vår lilla Mini-Ceder ska komma ut nu. Men endast ca 5 % av alla barn föds på den beräknade förlossningsdagen. Om förlossningen behöver sättas igång görs det i vecka 42+0, tidigare om det finns medicinska skäl. Jag hoppas inte jag kommer behöva bli igångsatt!

     Däremot blir jag lite orolig när jag läser att det nästan är omöjligt för den att röra sig nu. Mini-Ceder kan minsann fortfarande få in små karatesparkar och buffa hit och dit, även om det kanske inte går lika snabbt längre. Hoppas inte det tyder på att den fortfarande är så liten och att den har några veckor kvar där inne...!  

     Annars mår jag bra. Allt känns liksom som vanligt. Det svider, sticker till och trycker nedåt som vanligt då och då, framför allt på kvällen. Mini-Ceder rör sig som vanligt. Jag skall till barnmorskan imorgon, även om jag lite hade hoppats på att kanske inte behöva åka dit denna gång. Hade varit roligare att åka till förlossningen ;)

     Försöker fokusera att vila så mycket jag kan och bara lagra energi inför mitt kommande "maratonlopp". Men hittills har det inte gått mer än två dagar utan att jag hittat på någonting. Jag har varit hemma i över 2 veckor nu och jag har gjort hur mycket trevligt och roligt som helst! :) Men vem säger att vila bara är när man ligger i sängen eller sitter i soffan? Jag läste i en bok att mental vila ser olika ut för alla. För en del kanske det är att bara få sitta still i en skön fåtölj medan det för någon annan kanske innebär att gå på stan och bara drälla runt i godan ro.

     För mig handlar det nog lite om både ock. Rent fysiskt försöker jag ta det lugnt och inte överanstränga kroppen så att den får vila på det sättet. Men för att må helt bra och känna mig tillfreds behöver jag också omge mig av härliga människor och få utbyta trevliga samtal. Som i söndags t.ex. Men söndagens aktivitet var väl lite utöver det vanliga kanske, nu har jag inte något sådant "stort" inplanerat alls. Idag har jag varit med Miriam och lille L på Östra sjukhuset, trevligt och givande! Spännande för mig att få hänga med och skaffa mig lite erfarenhet ;) Ikväll blir det fika med grannarna. Och så kommer förmodligen mina dagar fortsätta tills Mini-Ceder behagar titta ut. Spontana besök och häng i all enkelhet. Åh vad jag trivs nu. Tänkte på det när jag satt på spårvagnen förut, tänk om man alltid hade det så här!? Inget jobb och all tid i världen. Så tråkigt samhälle vi har egentligen, att man måste jobba för att få föda. Nej jag vet, så är det bara, hur skulle det annars gå till? Och har man en bra arbetsplats med trevliga arbetskamrater och hög arbetstrivsel så är det ju inget negativt att behöva jobba. Men ibland skulle man bara vilja ha mer tid till annat. Arbetet är en sådan stor del av ens liv. Tänk er själva, att vakna varje morgon i lugn och ro och bara ha roliga saker inplanerade. Spelkvällar, fika, film, utflykter, middagar, picknick, kalas, sol och hav. Och så egentid och någon slapp dag i soffan där emellan. Haha låter som att jag helt enkelt beskriver en semester. Tråkigt bara att den är begränsad till 4-5 veckor om året. Nä jag tror jag kommer stortrivas som föräldraledig alltså! Men Mini-Ceder nu får du allt ta och komma ut!!