Update

Hej!
 
Nu var det längesen igen. Livet kör på som ett skenande tåg just nu. Jag har inte en ledig stund. Förr förra fredagen, den 29 april, tog min praktik slut på Adecco. Det kändes mycket vemodigt och tråkigt eftersom jag trivdes så bra. Trist att inte få vara där mer och träffa alla sköna människor som jobbar där. Men jag är oerhört tacksam för den tid som varit, allt jag har fått lära mig och fått inblick i. Jag har fått jobba med rekrytering och allmän HR-administration. Väldigt givande! Jag har även utformat och gjort personalhandböcker för sju av deras kunder. Min sista praktikdag var det lite avslutningsfika för mig. Jag fick ett par örhängen från Edblads :) Jag fick även ett gulligt tackkort från en av de andra tjejerna som också gör praktik där som hon gjort själv!
Det kändes väldigt konstigt och overkligt när jag gick ut genom denna dörr en sista gång. 8 veckor är en kort tid, men tillräckligt lång för att det skall bli en vana. 
 
Jag tänkte mig ändå att 29 april var en lämplig slutpunkt. Det var därför jag inte hade ansökt om ännu mer praktiktid. Då befann jag mig i två rekryteringsprocesser, ett jobb som rekryterare i Kungälv och ett jobb inom bemanning i Göteborg, och hade blivit lovad ett besked innan april var slut. Nu blev det inte så utan allt drog ut på tiden. I den bästa av världar hade jag gått direkt från praktik till jobb. Så hade jag tänkt. Men så blev det ej. Förra måndagen, 2 maj, var jag alltså åter "arbetssökande" igen. Med lite turer fram och tillbaks fick jag till slut veta att det stod mellan mig och en till för jobbet i Kungälv. Jag har gått som på nålar i en vecka nu! Eller ja, det har jag väl egentligen gjort sedan jag var där i mitten av april på intervju för jag fick en sådan bra känsla. Men idag fick jag veta att jobbet till slut gick till den andra personen vilken hade jobbat med exakt samma sak tidigare. Tyvärr! Jag föll på målsnöret. Hur stor är liksom chansen att det dyker upp någon med exakt den erfarenheten?! (Detta var inom ett väldigt nischat område). Jag trodde verkligen det var min tur nu och att det var här det var meningen att jag skulle vara. Men tydligen inte. Jag skall någon annan stans. Men jag fick höra att "jag var precis hack i häl" och att jag är en "jättego tjej", "hoppas våra vägar möts igen", men vad hjälper det när jag inte fick jobbet? Det var precis som i september förra året när jag också slutde 2:a i en rekryteringsprocess. Nej nu lutar det åt att jag kommer jobba i Göteborg istället. Fortsättning följer...  


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0