Never Say Never

Under de senaste veckorna har jag sett en hel del filmer som jag inte hunnit blogga om.
Den första jag sett är Never say never från 2011.
Denna omtalade film, denna omtalade kille. Jag var bara tvungen att se den för att skaffa mig en egen uppfattning. Detta är en film om Justin Biebers väg till framgång. Hans konsert på Madison Square Garden den 31 augusti 2010 och förberedelser inför den varvas med dokumentärinslag och intervjuer med familjemedlemmar, fans och människor ur Biebers närhet. Personligen tyckte jag mer om dokumentärdelarna än scenerna från hans konsert. Kan inte riktigt kalla mig för ett Bieber-fan, tror jag kan tre av hans låtar... förutom hans julskiva som jag faktiskt lyssnar på en hel del i juletid, den är stämingsfull. Justin Bieber är 19 år gammal och man kan inte sticka under stol med att han är världsberömd och mycket framgångsrik. Visst har han talang, jag tyckte det var särskilt roligt att se scenerna från när han var liten och man redan då såg hur musikalisk han är. Det tror jag var äkta. Men ibland kan man ju undra om han hade varit så berömd idag om det inte vore för alla skrikande tonårstjejer som genom sin besatthet av Bieber gett honom möjlighet att få vara där han är idag. För jag tror verkligen det finns andra som egentligen är mer musikaliska och genuina men som bara inte får rätt stöd frammåt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0