En milstolpe i Kungälvs historia

Wow vilken dag!
Hörde någon som hade räknat och som sa att vi var 480 personer, men det är så svårt att tro när man själv är mitt i det. Nej men inte kan vi ha varit så många? Men så här såg det ut bland jackorna i entren i alla fall:

Det blev en härlig blandning mellan pingst, mission och svenska kyrkan. Mer sånt!

Efter gudstjänsten var vi på middag hos Simons föräldrar.
Nu har vi nyss kommit hem och funderar på att kolla på en film till ;)



Åh, att det ska vara så enkelt alltså. När jag har fått saker utrett och känner frid, ja då blir plötsligt ALLT så himla bra, problem blir spännande utmaningar och livet känns positivt. Tur att jag känner mig själv så pass bra i den frågan, jag behöver bara få prata och känna att jag får förståelse, that's it. Men det är väl skönt att det kan få vara det i någon fråga, enkelt alltså.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0