Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken...

Idag, dagen innan midsommarafton, chockads vi av ett oväntat mejl från examinatorn där hon skev att hon nu skulle läsa igenom vår uppsats och sedan komma med nya frågor eller ett godkännande.
VA?!?!?!?!??!?!??
Hon skrev ju att hon bedömde att uppsatsen var klar så sent som i måndags!
Vi fattade ingenting.
I nästa mejl kom några justeringar "som ni bör göra". Jahaja.
Och nu kommer det roliga, dokumentet som hon skickat justeringarna i hade inte mitt och Alexandras namn, utan det dokumentet hade hon döpt till två av våra klasskamraters namn. Hallå eller!
Trots förvirringen så var det ändå vår uppsats hon syftade på.
Så det var bara för mig och Alexandra att träffas och fixa justeringarna och sedan mejla tillbaka till examinatorn.
Och visst, det var inte så farlig. Det var fyra mindre grejer att fixa. Men ändå.
Många bäckar små... Allt tar tid. Jag hade planerat att hinna med mycket annat idag. Men icke.
Livet är fullt av överraskningar.
Jag sa ju att jag inte skulle andas ut förrän jag verkligen har mitt betyg i handen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0