Tvivel...

Jag är så trött på att ständigt åka känslomässig berg och dalbana. Suck alltså. Varför kan jag inte låta bli? Jag orkar inte. Varför tänker inte folk på hur de lyssnar? Om de bekräftar? Avbryter? Nej men det är ingen idé att jag pratar för jag är nog inte inttressant att lyssna till... Varför tänker jag så? ÄR det så? Och så sitter jag och lyssnar på någon som har världens utläggning om något orelevant och det enda jag kan tänka på är "wow, hur vågar hon? Eller hon pratar i alla fall på och antar att folk vill lyssna just för att hon VILL prata om det.." Varför kan inte jag göra så? Och så kommer jag på mig själv med att tänka att jag faktiskt tycker att det ÄR intressant att lyssna på det människan säger. Ja, då borde det ju inte vara helt ointressant att lyssna till mig heller. Eller är det bara jag som intresserar mig av andra men ingen intresserar sig för mig?

Men när folk tittar bort, när folk avbryter, när folk ser ointresserade ut och när folk säger "aja men vi tar det sen", inte konstigt att jag börjar tvivla på mig själv då!
JA JAG VET, jag tänker för mycket.... Det är det enda folk har att säga när jag berättar om det här. Är det ingen mer än jag som bryr mig?

Idag har vi i alla fall bowlat med klassen. Vi i team Uddevalla anordnade det hela. Vi hade grym laganda med pannband som det stod "Team Awesome" på och vi var likadant klädda; vit t-shirt, svart kjol och benvärmare. Haha ;P Imorgon får vi veta vem som vann och vem som ska få det snygga diplomet!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0