Varför?

Sånt krångel! Dumma internet eller vad det nu är. Har försökt lägga upp grejer på facebook jättelänge nu men det bara avbryts och krånglar hela tiden. Jag har gett upp... Tog till och med tid att komma in hit! Men nu är jag här :)

Åh jag behöver en ny bil för min har gått sönder :( Min fina alldeles egna bil :'/ Är ju egentligen knäppt att jag har så mycket känslor för en BIL men det blir väl så med sin första bil... Det har i alla fall gått över 2 veckor sedan den gick sönder nu så jag har börjat vänja mig vid tanken på att inte ha den. Tyvärr går den inte att rädda heller så idag förlorade jag den helt :/ Problemet är bara att jag är så oerhört beroende av bil eftersom det är med bil jag tar mig till skolan varje dag! Jag är en riktig långfärdspendlare, Kungälv-Trollhättan, det är en bit! Så du förstår mitt problem! Har fått låna mammas bil nu och hon har fått åka buss till jobbet istället (vilket inte är så lätt när det går 4 bussar om dagen hos oss!!) och krånglat runt men nu MÅSTE jag verkligen ha en bil!

Var o kollade på en ny idag, jag hade nästan redan blivit kär i den för den såg så fin ut på blocket och verkade vara så bra, men så visade det sig tråkigt nog att det var massa rost på den :( Så det blev inget med det. Rost är väl typ det enda man verkligen inte kan göra något åt på riktigt. Visst man kan fixa det för stunden, kortsiktigt, men inte i längden. Så nä det går inte så bra på bil-fronten just nu....

Så då funderar jag på, varför gick min bil sönder just nu? Varför var den bilen jag ville ha inte bra? Varför gick min bil sönder just på ett sådant ställe så ingen kom till skada, i en rondell och inte på motorvägen!? :O  Finns det någon mening med det här? Ja, jag tror det. Det var väl antagligen så att min bil förr eller senare skulle gå sönder, den var trots allt ganska gammal. Så om jag kan försöka se det från den ljusa sidan var det bara bra att det hände nu. Grejen är ju bara att just när saker och ting (som man verkligen behöver) går sönder är det svårt att se någon glädje i det. Men jag ska vänta och se, jag tror och hoppas att jag kommer få något ännu bättre än det jag hade innan! :) 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0