Mat och läkarbesök

Här kommer ett inlägg om mat. Lagom kul kanske. Men jag vill ändå berätta hur det går. Att introducera mat för Elias tycker jag har varit en hel vetenskap. Elias är väldigt nyfiken på mat nu och lätt att mata både med sked och flaska så det är inget problem, men i och med det här med allergierna har allt blivit så mycket krångligare! Eller nu har jag kommit in i det, men till en början var det svårt. Jag använder mig av en modersmjölkersättning som heter Althéra vilken dietisterna på mjölkskolan rekommenderade. Den är mjölkfri och berikad med järn och vitaminer. Av den gör jag både gröt och välling.
 
Nu får Elias havregrynsgröt nästan varje morgon vilket han hittills tyckt om jättemycket!
På kvällen får han oftast välling. Jag hade först inte alls tänkt introducera välling för Elias. På de temadagar om mat på BVC vi varit på har det låtit som att välling inte är så bra och bara gör barn tjocka. Men sedan förklarade vår BVC-sköterska att det är inte riktigt så de menar utan det är om man ger barn välling i tid och otid som det skapar problem. Hon sa att de rekommenderar två mål om dagen med gröt eller välling. Vi gör majsvälling på vatten, majsstärkelse och althéra-pulver och Elias tycker det är jättegott! 
Havregrynsgröten gör vi också på althéra-pulvret, men häromdagen provade vi sådan där färdig gröt från affären som man bara blandar med vatten. Det blev äppelgröt, finns inte så många sorter att välja på som är både mjölk- och sojafria. Den va inte så populär! Men det kan ju bero på att det var en ny smak för Elias så får väl ge den lite tid.
 
Förutom gröt och välling har Elias fått äta potatispure, päronpure, banan, gurka, melon och så har han fått smaka så där lite grand på fingret av vår mat. Men det är först efter 6 månader som man enligt rekommendationen kan börja byta ut mål, så än så länge helammar jag eller kompletterar med amning.
 
Idag har jag varit hos läkaren med Elias och nu har jag äntligen något roligt att berätta! Nu får jag äta sojaprodukter igen!! Men det är tack vare påtryckning från mig. Man måste verkligen stå på sig som förälder! :( Vi var där idag som uppföljning på att bajsproverna sist var negativa (blodfria). Jag var nervös för det kunde lika gärna vara så att läkaren skulle säga att jag ska fortsätta som jag gör. Men hon var förändrad på något sätt och mycket mer tillmötesgående idag, tack gode Gud!
 
Först sa hon att jag får börja introducera mjölkprotein när Elias är 1 år, om det känns okej? Att hon ens frågade! Tidigare har hon bara gett direktiv, punkt slut. Men i och med att Elias inte mått dåligt i övrigt tycker jag det känns så segt att behöva vänta ända tills han är 1 år innan vi får testa om han reagerar på mjölk. Så jag sa det till henne och då fick jag möjlighet att börja äta mjölk redan om 2 månader istället! Helt otroligt! Då får man ta det stegvis lite i taget och göra nya prover efter 2 veckor.
 
När jag frågade hur jag ska göra med sojan tyckte hon att jag kunde börja äta soja igen när jag ska börja äta mjölk. Men åter igen tryckte jag på och sa att jag tror verkligen inte han är allergisk mot soja eftersom jag tyvärr har missat lite och råkat äta mjölk ändå ibland när jag trott att jag ätit helt mjölkfritt. Så om han är allergisk mot något tror jag att det bara är mjölken. Då sa hon okej du kan börja äta soja nu. BARA SÅDÄR! Det var helt plötsligt väldigt enkelt! Såååå skönt verkligen! Nu kan jag i alla fall känna mig lite mindre krånglig när jag ska bort till folk.
 
I övrigt tyckte läkaren att Elias var så lugn och fin. Han var precis nyvaken men det var inga problem när hon undersökte honom. Hon upplevde honom som ett tryggt barn och det kändes givetvis väldigt bra att höra från en läkare. Hon tyckte hans hy var fin och hjärta och allt sådant lät bra. Elias skrattade mot läkaren och ville ta tag i hennes händer när hon skulle lyssna på hans hjärta. Idag vägde han 8,6 kg!! Kanske var det för att läkaren själv såg att Elias mår bra som hon lät mig börja äta soja och mjölk tidigare än vad hon först tänkt. Oavsett orsaken är jag väldigt glad och tacksam! Äntligen lite glada besked!   


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0