Vad vore vi utan varandra?
Tänk att det kan bli så helt rätt!
Jag mår inte så bra just nu, det är väldigt mycket jobbigt som händer och det finns många orosmoln hängandes över mig. Och som man brukar säga att "en olycka kommer sällan ensam", så blev det än värre idag. Allt blir mig övermäktigt.
MEN jag är så glad att jag genom erfarenhet har lärt mig att när det känns jobbigt, då ska jag ändå åka iväg och göra det jag tänkt, träffa människor, för då blir det oftast bättre. Få ett litet annat perspektiv på tillvaron.
Så jag åkte ikväll.
Vi hade egentligen tänkt prata mer om ledarskap ikväll, men av någon anledning började vi tala om oro och vad man kan oroa sig över. I bibeln står det på hur många ställen som helst att man inte behöver oroa sig. Gud har ju koll. Och det var så gött att bara sitta där massa tjejer och ventilera och få perspektiv. Precis vad jag behövde! Helt rätt.
Jag måste verkligen tänka på det som en sa en gång att om Gud stänger ett fönster så öppnar han en dörr. Ibland händer saker som känns förgäves och livets återvändo, men det kanske visar sig att det tvärtom blir ännu bättre! Allt har ju sin tid, så är det. Bryta ner har sin tid och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid och le har sin tid. Söka upp har sin tid och tappa bort har sin tid.
"Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen.
Den skall själv bära sina bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga."
"Gör er inga bekymmer för något
utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom bön med tacksägelse.
Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker,
ge era hjärtan och era tankar skydd."
Jag ska verkligen försöka tänka på detta. Det är sjukt svårt att inte oroa sig för man är ju bara människa. Men på något sätt ordnar det sig. Det vet jag. Men det finns ju alltid olika grad av hur bra något kan ordna sig... Och tro och dumdristighet är inte samma sak. Man får ändå använda den lilla hjärna man fått.
Det var allt för mig idag.
Jag sov 5 timmar förra natten.
Och jag har fortfarande inte sovit tillräckligt sen London.
God natt!
