En helt ny värld

Idag är det exakt 1 månad sedan Elias var beräknad att födas, vilket innebär att det bara är tre dagar kvar tills han blir 1 månad gammal. Hjälp vad tiden går! Idag har vi varit på BVC. Nu väger han 4380 gr och är 55 cm lång!
Jag kände mig glad och på bra humör när jag körde hem. Det gick upp för mig vilken märklig bubbla jag egentligen befinner mig i. En helt ny värld har öppnats. Barn efter barn och mamma efter mamma (förvisso några pappor också) strömmade in där jag satt i väntrummet på BVC och ammade. Alla i samma typ av situation. Plötsligt är det så lätt att bara börja prata med någon jag aldrig tidigare träffat, det är bara att lägga någon kommentar som tex. "åh vilken liten sötis", eller "hur gammal är din lille pojk då?", eller "vad heter hon?" En mamma började samtalet med mig genom att fråga om jag ville ha en kudde som stöd när jag ammade. "Jag minns hur det var" sa hon. Hennes pojk var något äldre. Ännu roligare var att idag kom det in en mamma jag känner sedan tidigare med två av hennes tre barn. Det var jätteroligt att se dem igen! Så kul att hon kom just när jag var där. Det är fortfarande så många jag inte träffat sedan Elias fötts. Det är många jag saknar. Framför allt längtar jag väldigt mycket till kyrkan nu och alla härliga människor där! Men för Elias skulle bör jag nog vänta lite till innan vi åker dit. I så stora folkmassor finns det stor risk att någon är förkyld eller småsjuk. Likaså är jag väldigt sugen på att börja gå på Öppna Förskolan och liknande, men det får nog också vänta ett tag till. Där finns barn upp i förskoleåldern. I så fall är Babycafé ett bättre alternativ, det är bara för barn upp till 1 års ålder. Ja, jag är väl helt enkelt lite försocial för att bara gå hemma ;) 
 
Men tillbaks till mina tankar om denna bubbla. Det är en härlig bubbla! Jag gillar det! Nu får jag en inblick i vad föräldralediga gör på dagarna. Det är fullt upp med att amma, hämta äldre syskon på förskolan, tvätta, handla osv osv. Visst det är fullt upp och nog kan man tröttna på det, men det är en väldigt speciell tid i livet. Kort är den också. Största delen av livet består ändå av jobb. Därför bör man passa på att njuta extra av denna lite märkliga tid i livet för den lär gå väldigt fort. Jag trivs där jag är just nu. Fokus ligger på att ta hand om mitt barn och se till att han växer. Där emellan har jag tid att umgås med vänner och familj dagtid som jag aldrig kunnat tidigare. Att kunna umgås med andra som också är hemma. Hur bra är inte det? :) 
 
Bärselen - En väldigt bra uppfinning när armarna behöver avlastning!
Vår bärsele är en BabyBjörn Miracle som vi köpte på Ullared i höstas. Hittills är vi jättenöjda!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0