Vecka 30

Idag går jag in i v. 30 (29+0).
72,9 % av graviditeten har nu passerat. Jag är i graviditetsmånad 8 och i trimester 3.
Jag har 76 dagar kvar till BF.

Bebisen: Barnets totala längd är nu ca 38 cm och det väger ca 1,43 kg i början av veckan och ca 1,58 kg vid veckans slut. Barnets fysiska proportioner är nu som på ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer för att få plats i kraniet. Lungorna och musklerna fortsätter sin utveckling och skelettet hårdnar allt mer. Barnet öppnar och stänger ögonlocken. Även om det börjar bli trångt kan barnet fortfarande slå kullerbyttor inne i livmodern. Men en del barn börjar redan nu lägga sig med huvudet i bäckeningången. Barnets huvud pressar på mot bäckenbotten och den sparkar upp mot bröstkorgen.
 
Jag: 30 veckor, galet! Nu är det bara 10 veckor kvar! Eller kanske 8, eller kanske 12, vem vet...! Jag fortsätter må förhållandevis bra, med undantag för trötthet, ont i benen och tryck över magen. Jag läste i en av mina gravidböcker att man kan uppleva bebisen som väldigt stökig just nu, som om den passar på att ta ut svängarna medan den kan. Det känns som om det stämmer. Ibland töjer den ut min hud så det känns som om den ska ta sig igenom... Igår kväll när jag höll på att somna så bara plötsligt fick Mini in världens spark så jag vaknade till. Min lille vilde<3 Men det är fortfarande mest bara jag och Simon som kan känna den. Det är säkert svårt för andra att tro att den rör sig så mycket som jag känner för oftast när någon annan ska få känna så lugnar den sig minsann. Sicken bråkstake ;)
     Läste i min gravidapp att lungorna tar upp ca 20% mer syre nu vilket gör att man kan känna sig andfådd och man kan även börja bli lite lätt illamående nu när barnet växer så mycket och hormonpåslaget är stort. Ja jag kan verkligen bli andfådd. Kan inte gå för fort och jag undviker att gå för mycket upp och ner för trappan. Jag får ofta höra att jag är så liten och att jag har en väldigt liten mage för att ha gått så långt. Ändå känner jag mig som en klump ibland. Jag är klumpig och stöter in i möbler och folk. Att böja sig ner börjar bli riktigt jobbigt. Tappar jag något på golvet får gärna någon annan plocka upp det. Känner att det börjar bli tyngre och tyngre på jobbet. Fick äntligen lite bekräftelse från Försäkringskassan hem på posten idag. Eller det var inte så mycket till besked egentligen, de behövde fler uppgifter från mig så jag får fylla i mer och skicka in igen... Bara det blir löst i tid så är jag nöjd!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0