Det som snurrar i mitt huvud
Här kommer ett kanske inte så roligt inlägg, men jag vill dela med mig av mina tankar. Vet knappt inte hur jag skall formulera mig... Men jag kan väl börja med att säga att jag känner mig så stressad. Inte på det planet som det brukar vara med att jag har mycket att göra, utan snarare pga av hur jag lägger upp min tid. Jag har nästan bara mig själv att skylla. Jag prioriterar inte att göra det jag vill göra. Jag känner inte att jag ger graviditeten den tid jag vill. Visst jag går på föräldrakurs och jag fotar magens utveckling vecka för vecka. Ett tag tog jag mig tid att läsa böcker. Men nu var det jättelängesen. Jag tar inte ett bad som många säger är väldigt skönt när man är gravid trots att jag har förmånen att ha ett badkar. Jag har inte läst en sak på nätet som barnmorskan tipsade om. Jag har inte ens gått in på forsakringskassan.se och kollat upp vad jag kommer få i föräldrapenning. Jag har inte läst andras bloggar på flera veckor. Småsaker kan tyckas, men detta stör mig vilket innebär att jag behöver göra en förändring. Jag går och lägger mig allt senare vilket innebär att jag blir tröttare och tröttare. Jag har nu även börjat få ont i ryggen pga graviditeten. Igår gick jag i affärer och kollade julklappar i en ynka timma, efter det var jag jättetrött i fötterna. Det gjorde verkligen ont i fotsulan. Det var jobbigt att sitta still på en skön stol i flera timmar igår på julfesten, det gav mig ont i ryggen. Jag behöver variera hur jag sitter och står.
Med andra ord: Min kropp orkar allt mindre men jag ger den inte den vila den behöver. Det var jättetufft att ta sig upp till jobbet idag och stå i butiken i 3 timmar. Hade en kamp mot sömnen när jag körde hem och sen var jag helt slut. Ont i ryggen. Jobbigt att sitta för då trycker det på revbenen och det känns trögt att andas. Vi var egentligen bjudna på glöggmys i eftermiddags men vi fick bara inse fakta och stanna hemma. Så tråkigt när vi köpt en liten gåva att ta med o allt, men det är inte roligt varken för mig eller de andra om jag bara sitter där och är osocial och har ont. Synd att det alternativet som är bra för kroppen ofta är det tråkiga alternativet. Har till och med sovit en timma i eftermiddags.
Så vad är det då som tar min tid? Jag har funderat och kommit fram till att det jag själv kan förändra är mitt bloggande. Jag jobbar på dagarna och så fort jag kommit hem och ätit vill jag blogga. Hinner jag inte blogga på ett par dagar hopar sig mina bloggidéer och bilder jag vill dela med mig av och till slut blir det massor att blogga om på en och samma gång. Varje blogginlägg tar lätt mellan en halvtimma och en timma att skriva. Jag ska välja ut foton och formulera mig. Nu har jag redan suttit här i en halvtimma och skrivit detta. Inte konstigt att jag tycker att tiden försvinner! Det värsta är att jag tycker det är så roligt att blogga. Jag älskar att fota och dela med mig om vad jag gör. I varje händelse som sker tänker jag hur jag kan visa det i bloggen. Men den bistra sanningen är att allt som man tycker är roligt inte alltid är bra för en. Om jag nu väljer att lägga så mycket tid på min blogg men känner mig stressad över att jag inte hinner annat måste jag prioritera om. Antingen får jag acceptera att det är blogga jag helst vill göra och att tiden bara räcker till det. Jag har inte så många timmar hemma. Eller så får jag dra ner på bloggandet och göra det andra. När jag jämför mig med andra som jag tycker verkar hinna med så mycket på dagarna får jag tänka på att de bloggar inte. Alla de timmar som jag lägger på bloggen i veckan skulle jag kunna göra massa annat med. Men det är ju detta jag valt.
Jag vill absolut inte sluta blogga. Vill egentligen inte dra ner på antalet inlägg. Mitt mål är att blogga varje dag men eftersom jag inte ens är hemma efter jobbet varje dag får jag bara inse att det är omöjligt. Jag får helt enkelt försöka bli mer effektiv. Inte låta ett inlägg ta en hel timma. Jag försöker minnas ett peppande samtal jag hade för några veckor sedan där jag skulle lära mig att prioritera mig och min bebis. Vad är bäst för min kropp nu? Vad är bäst för min bebis? Visserligen handlade det mer om att jag då var så upptagen med annat och stressad över det, men jag borde kunna applicera det i detta sammanhang också. Hur bra är det för min bebis att jag bloggar till sent på kvällen och väljer bort att gå och lägga mig i tid?
Den tid som finns kvar nu av min graviditet vill jag verkligen njuta av. Jag vill ta tillvara på tipsen jag fått om att passa på att sova nu medan jag kan och spendera tid med Simon medan vi fortfarande har möjlighet att vara bara vi. Jag vill läsa klart mina gravidböcker och ligga i badet och vila. Jag vill tvätta bebiskläder och fixa i barnrummet. Jag vill umgås med folk utan att hela tiden vara så fokuserad på att få bra bilder och vara klistrad vid min kamera. Fast det är svårt när jag tycker det är så roligt att fota! Kanske kan man hitta någon bra medelväg. Detta är en stor utmaning för mig. Jag har redan flera gånger sedan jag kom fram till detta gjort många saker som jag tänkt "åh detta måste jag fota", men i nästa andetag tänkt "nej, varför?"
Det har varit så många tråkiga, negativa saker som hänt nu på sistone så utöver allt är jag bara så totalt trött både fysiskt och mentalt. Vad jag inte berättat än är att Simon blir arbetslös på tisdag. Känns ju väldigt lämpligt nu mitt i jul och när jag snart ska ner på föräldrapenning. Visst, allt löser sig och det ordnar sig förr eller senare, men just nu när man är mitt i det och inte ser en klar lösning är det ganska tufft.
Till på köpet gick ju vår bil sönder för 2 veckor sedan. Jag bloggande om det här för den som missat men sen dess har jag inte berättat hur det gått. Det har varit otroligt många turer fram och tillbaka och först igår fick vi tillbaka vår bil till en allt för hög kostnad. Hela kopplingssatsen behövde bytas så de behövde plocka ner växellåda och allt. Dessutom börjar våra bromsar ge sig. Verkstaden smörjde upp dem nu och tycker vi skall köra tills de lägger av, men förr eller senare kommer vi behöva ta en lika hög kostnad till. Bilar alltså... "Bilar skall bara rulla och inte krångla" som man brukar säga. En sådan dum inställning egentligen. Klart en bil går sönder så mycket som den används! Det är bara att man glömmer räkna med det. I vårt fall kan det bero på hur förre ägaren körde bilen vilket känns väldigt tråkigt. Vi har ju bara haft bilen i 1 år och den är inte så gammal, den är från 2006, så det känns så tråkigt att redan behöva lägga så mycket pengar på den för att laga den. Framför allt just nu när allt är som det är...
När det är mycket som är jobbigt blir jag även mer känslig för små negativa händelser. Små onödiga händelser som bara tar min energi, som egentligen inte hade varit så jobbiga om jag inte redan varit så trött. Det är som droppen som får bägaren att rinna över. Det har hänt flera sådana händelser nu på kort tid och jag känner bara "jag orkar inte!" Händer det något mer nu vet jag inte hur jag skall hantera det.
Nej kära nån vilken text det blev! Helt galet! Haha undrar om det någon som hängt med och orkat läsa ända hit?! Får be om ursäkt för detta negativa, tråkiga inlägg men det är skönt att dela med sig. Det är lite typiskt mig, tror jag är bättre på att formulera mig i text än i tal. Ibland är det lättare att sätta ord på sina tankar genom att skriva. Vet egentligen inte vad jag kommit fram till men nu vet ni i alla fall en del av det som rör sig i mitt huvud.
Men nej jag kan inte avsluta detta massiva text-inlägg utan en enda bild!
Slutar med några bilder på mina julblommor så det i alla fall blir något trevligt att titta på i detta inlägg:
Den här tomten är en så kallad "samlar-tomte". Jag fick den av mamma och pappa 1988, alltså det året jag föddes!
Sen en blomma som inte är en julblomma, men jag köpte den för den var så liten och söt och passade bra i hallen.
Kommentarer
Smulfrun
Tack gör att du delar dina tankar. Förstår att det är tungt just nu, önskar vi visste sätt att underlätta. Tveka inte att säga till om du vet något sådant sätt.
Verkar som svåra tankar att brottas med, men samtidigt bra saker att få insikt om. Kanske dags att förändra läget.
Glöm inte att gilla dig själv i befintligt skick också.
Kram!
Svar:
Emelie Ceder
Ellinor Bergström
Kära vän,
Du är så fantastiskt, du har sånt driv och brinner så för andra människor. Vilket är beundransvärt. Du är en person som är otroligt givande och ger av både sig själv och din tid och för att inte glömma är du engagerad i andra människor.
Men som du skrev, nu måste du ge tid till dig, nu måste du engagera dig i dig själv. Investera i dig själv. Det är viktigt för både dig, simon och lilla mini.
Jag ser upp till dig.
Svar:
Emelie Ceder
Trackback
