Pappersbröllop

Idag har vi 2-årig bröllopsdag!
Lite tråkigt dock att vi knappt ses idag. Simon jobbar nu och lagom tills han kommer hem skall jag iväg på höstens första FL-möte. Men jag får titta på bröllopsbilderna istället och minnas den där dagen för 2 år sedan...
På tal om bröllopsbilder borde jag ta tag i att skicka in och framkalla bilderna från vårt bröllop. Har inte fått det gjort än. Nu är det ändå 2 år sedan... Borde passa på medan jag fortfarande har semester. Men jag vet hur lång tid det kommer ta att välja bland ca 2000 bilder så jag drar mig för det...
 
Är det inte lite märkligt med vad bröllopsdagarna kallas föresten?
Så här står det om detta på bröllopsguiden.se:
 
"Bröllopsdagar firar vi för att påminna oss om varför vi gifter oss. En dag att speciellt ägna åt varandra och ett tillfälle att uttrycka vår kärlek för varandra. Kanske firar ni dagen med en fest, en middag eller en resa - en dag att minnas och en dag att som ger nya minnen.         

Alla bröllopsdagar har ett namn, och enligt gammal tradition ska mannen ge sin hustrun en gåva av just detta material. I dag är det lika vanligt att även kvinnan ger mannen en gåva på bröllopsdagen.        

Det var i mitten av 1700-talet som man började att fira årsdagen av bröllopsdagen i Sverige. Det var vanligt att firandet skedde i kyrkan, ”man gifte om sig”. Firandet kallades jubelbröllop och har sin bakgrund i de fester som påvarna höll med inspiration från Bibelns judiska jubelår 1300. Allra äldst är firandet av guldbröllopsdagen.       

Småningom uppkom en terminologi för firandet av bröllopets olika årsdagar, alltså "bröllopsdagar". I vissa fall skiftar benämningarna, t.ex. så kallas 60-, 65-, 70- och 75-års dagarna omväxlande både diamant- och järnbröllop."

 

Woho undrar vad jag skall få av min man idag då som är gjort av papper?! ;D Äh jag fick minsann inget gjort av bomull förra året så det blir nog inget med det. Däremot fick vi ett fantastiskt besked på vår bröllopsdag förra året. Det var dagen då vi fick veta att fick den här lägenheten! Jag minns att jag var på jobbet när vår hyresvärd ringde och jag kunde knappt tro det var sant. Jag blev helt darrig i hela kroppen. En otroligt glädjande nyhet på precis rätt dag! 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Emelie Ceder

Bloggen mitt i vardagen; Om en mamma till en 2-åring med två ringar på fingret, som arbetar med HR och som aldrig tröttnar på att umgås med folk.

RSS 2.0